|
Sen jag la ut min hemsida på nätet har jag fått många
brevvänner och en av dom är Annika Brännkärr från Finland.
Annika har liksom jag stort intresse av Teneriffa och
det gjorde att hon hittade min hemsida och vi kommit att
brevväxla en del.
Här nedan följer utdrag från vår brevväxling och som jag
tycker visar att världen krymper med it.
Från Annika:
Jag arbetar nämligen på en liten svenskspråkig tidning som
heter Österbottningen (med en upplaga på ca 4800 ex), finns
även en hemsida på adressen
www.osterbottningen.fi
där man kan läsa i korthet några dagsfärska artiklar och
nyheter.
Tidningen Österbottningen finns i staden Karleby (ca 36.500), som ligger vid västkusten. Till storstaden Vasa
har vi 120 km. Karleby är tvåspråkig så därför har inte så
många tidningen Österbottningen som sin dagstidning utan det
finns även en finskspråkig på orten. Men från de närliggande
svenskspråkiga orterna Kronoby, Terjärv och Nedervetil (där
jag bor med ca 1700 invånare) kommer prenumeranterna.
Till Annika
Du berättar sedan att Du
bor i Karleby och det väcker minnen till liv inom mej.
Jag var som ung grabb till sjöss några år och fick uppleva
en hel del spännande resor på världshaven.
En sådan upplevelse som jag minns mycket väl var sensommaren
kanske hösten 1959 och vi låg i Karleby med s/s VIRGO. Vi
var nästan färdiglastade, hade även hög däckslast, och
skulle gå ut nästa morgon men så blev det inte.
Efter kvällsmaten gick en stor del av besättningen iland för
att göra Karleby en sista kväll innan vi stack till sjöss.
Till dom hörde däremot inte jag för jag hade stopptörn i
maskin.
Efter det jag duschat och ätit och var på väg in till
hökaren för en pratstund märker jag att det har börjat blåsa
upp riktigt ordentligt när jag är ute på däck.
Jag berättar det för hökaren och tillägger att jag undrar om
vi kan ligga kvar här.
Nu hinner jag bara sätta mig ner så kommer kapten springande
och skriker att vi måste gå ut.
Jag springer ner i maskinrummet och börjar förbereda maskin
för att gå ut men det är för sent. Jag känner hur båten
börjar hugga mot stenarna och vi sitter fast.
Vi hade ankaren ute i fören och var fastgjorda i bojar
akteröver och när vinden drog på in i viken så släppte både
ankare och boj.
Natten förflöt ganska lugnt för vi stod stadigt på grundet.
Värre var det för dom killarna som gått iland på kvällen.
Dom fick tillbringa natten i järnvägsvagnar på kajen där dom
antagligen frös ordentligt. För att inte tala om hur dom
hade det fram på morgontimmarna när den finska vodkan
började gå ur kroppen.
När det blev dager så fick stuvarna komma tillbaka för att
lossa lasten igen viket visade sig bli mycket besvärligt. Vi
hade gått läck i ettan och tvåans lastrum och värre var att
även oljetankar läckte.
Det innebar att stuvarna fick det mycket besvärligt när dom
var tvungna att gå på propslasten som var insmord med
tjockolja.
När lasten väl var lossad så göt man cement kistor över
hålen i skrovet så vi kunde starta vår resa som nu fått ett
annat mål en vad som först var tänkt.
Vi satte nu kurs mot Oskarshamn i Sverige för att där gå upp
på varv och det gick inte heller problemfritt. Om jag mins
rätt så gick vi med bara halv fart för att inte skada den
provisoriska reparationen.
Vi hade inte varit på väg ett dygn innan vi fick en mindre
explosion i maskinrummet och fick en kraftig rökutveckling i
maskinrummet. Detta kunde vi dock åtgärda efter några
timmars arbete.
Sedan fick vi ligga och driva tills vi fick hjälp av en
bogserare som drog oss till Oskarshamnsvarv.
Vad jag förstår så måste detta ha väckt stor uppståndelse i
Karleby och blivit omskrivet i tidningarna. Skulle Du ha tid
och lust att kolla i eran tidning om Du kan hitta något om
denna händelse? Det skulle vara roligt att få läsa om den så
här långt efteråt.
Från Annika
Tack för att du skrev, det är alltid lika
roligt att få mail, man är alltid lika nyfiken och ivrig på
att få öppna det.
Roligt att du kom ihåg så bra om Virgo. Det lät oerhört
intressant och spännande. Så spännande att jag genast i går
på lunch blev tvungen att börja bläddra i gamla "liggare"
som man kallar de stora böckerna som är inbundna av det
årets alla tidningar.
Jag började med år 1958 från mitten av augusti månad och
kollade framtill november. Hoppsan, plötsligt var klockan
12.00 och jag var tvungen att börja jobba lite emellan.
Egentligen var jag lite besviken att jag inte hittat något,
men du sa endera 1958 eller 1959 så jag gav inte upp hoppet.
Jag kunde inte låta bli att tänka på historien du skrev, jag
var så nyfiken ifall Österbottningen skrivit något om denna
händelse. Tänkte att då arbetsdagen är slut så går jag ner i
arkivet en liten stund.
Kl. 16.30 hade jag färdigt här på jobbet och sökte mig till
arkivet för att börja bläddra i 1959 års boken. Och kan du
tänka dig, jag satte boken på bordet, öppnade den
slumpmässigt i mitten och där, på första sidan i ÖB läste
jag rubriken Bärgningsfartyg tar hand om Virgo.
Jag trodde inte mina ögon!!! Hur kunde jag få upp den sidan
utan att ens hinna börja söka. Det var nog ödet som ville
det så, tror jag.
Började bläddra lite framåt och fann även 2 andra artiklar.
Skannade in dem och sänder dem nu i pdf-format till dig.
Hoppas du har glädje av dem. Det var nu inte skrivet så
mycket, men i alla fall, för ÖB hade inte så många sidor på
den tiden.
Hej Annika!
Tack för ditt brev det gladde mig verkligen att få läsa
texten och se bilden på VIRGO.
Bifogar en bild på S/S VIRGO som visar hur fint hon flyter i
dåligt väder bara hon får vatten under kölen.
|
