Namnet "Eriksdal" förekommer första gången 1861 i en skrivelse till byggnadsnämnden, där fabrikör Erik Silfwerling anhåller om att få uppföra ett antal kompletterande byggnader till det då 200 år gamla
tegelbruket, Grindsbruk. En del av tegelbrukets område användes för Stockholms stads första
vattenledningsverk.

"I sällskap med förre stadsträdgårdsmästaren Medin styrde vi våra steg till Eriksdalslunden, den lund som genom sitt vackra läge kan förtjäna tillnamnet den "underbara". Där är äkta bevarad söder-natur med bergen osprängda, med pilarna bugande sig långt ut över Årstaviken, med ofantliga häckar av slån, med solen rätt på hela dagen och med en solnedgång så att Eriksdalslunden synes ljus när natten redan fallit på över den övriga staden. Inne mellan all den vilda natur sågo vi stora sträckor öppen jord - potatisland och tobaksland och en gammal ärevördig lada som var som skapad till redskapsbod åt kolonister." - Anna Lindhagen, 1906
Vid sekelskiftet levde och arbetade sjuksköterskan Anna Lindhagen och bankkassörskan Anna Åbergsson i Stockholm och dessa två eldsjälar var de drivande krafterna bakom bildandet av stadens två första koloniträdgårdsområden i organiserad form - Eriksdal och Barnängen.

Anna Lindhagen arbetade inom stadens sociala sektor, som på den tiden kallades fattigvården, varför hon var väl insatt i den misär som många Stockholmsfamiljer levde i. Efter en resa till Köpenhamn år 1903 kom hon hem full av inspiration och idéer. Hon hade där besökt de små täpporna som staden upplåtit till sina mindre bemedlade invånare och var fast besluten att samma möjlighet skulle erbjudas de boende i Stockholm. Förutom socialt och politiskt arbete var Anna Lindhagen mycket intresserad av kultur och stadsplaneringsfrågor, vilket var henne till god hjälp när hon så småningom övertygade myndigheterna att rita in koloniträdgårdarna i stadsplanerna.

Anna Åbergsson tillhörde de mer etablerade kretsarna i staden och förutom sitt arbete som kassörska på Enskilda Banken var hon, liksom Anna Lindhagen, djupt engagerad i politik och kvinnosaksfrågor.

Med sina många och goda kontakter lyckades kvinnorna snabbt få tillstånd att anlägga odlingslotter på stadens mark och år 1906 bildades Föreningen Koloniträdgårdar. Sedan 1986 har Anna Lindhagen och Anna Åbergsson förärats att gå till historien genom att namnge var sin väg i Eriksdalslundens område.

Den första annonsen om möjligheten
att få jordlotter gav ett stort gensvar och vid dagen för utlottningen av kolonierna var det mer än fullt i tobaksladan, där man hade hyrt in sig. Ladan var så full att det satt folk ända uppe på takbjälkarna. Hur många lotter som delades ut vid detta första möte är okänt, men år 1909 hade området 241 lotter. Idag är antalet lotter 143 stycken.

Stockholms stad
arrenderar ut marken till Eriksdalslundens koloniträdgårdsförening, som i sin tur upplåter lotter till sina enskilda medlemmar. Som kolonist betalar man årligen en arrendeavgift till Stockholms stad, samt en årsavgift till föreningen. Föreningen är ansluten till "Föreningen Stor-Stockholms Koloniträdgårdar" och till dess huvudorganisation "Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyar".

Den äldsta byggnaden
i området är lott nummer 1A, som är belägen i backen ner mot vattnet vid Vickergatan. Huset är ursprungligen en kiosk som fanns med på Stockholmsutställningen 1897. Redan från början var huset med det vackra tornet klassat som otillåten byggnad, men trots detta står det fortfarande kvar.

När koloniträdgårdsföreningen anlades var det endast tillåtet med verktygsbodar på odlingslotterna och först efter några år fick man uppföra små lusthus om högst 6 kvm. Det finns än idag ett flertal hus i området som står kvar sedan i början av seklet.

Infon hämtad på Eriksdalslundens koloniträdgårdsförening.
                                                                             Stickan.




________________________________________