Professor Lars-Gunnar Andersson Anna Lena Ringarp
Språket 8 mars Om visselspråk som ger kunskap om hjärnans språkområden. Språkfrågor om bl a fackspråk
Ett av världens visselspråk heter Silbo Gomero och finns på La Gomera, en av Kanarieöarna. Silbo Gomero har nu använts av forskare för att studera hur hjärnans språkområden fungerar. Manuel Carreiras, professor i psykologi på La Laguna-universitetet på Kanarieöarna, men för tillfället verksam i London, berättar att Silbo Gomero är en slags surrogatspanskan. Fyra visslingsljud återger spanskans konsonanter och spanskans fem vokaler representeras av två olika visslingar. Och på detta vis kan vilka språkliga meddelanden som helst produceras.
Ingen vet riktigt hur Silbo Gomero uppkom. Ett visselspråk tros ha kommit till Kanarieöarna med invandrande berber från Nordafrika. Det finns uppgifter från tiden för spanjorernas erövring av Kanarieöarna på 1400-talet som säger att öarnas invånare visslade till varandra under striderna för att tala om var fienderna befann sig. Fördelen med visselspråk framför talat språk är att det hörs över längre sträckor. Och spanjorerna förstod ingenting av de visslade meddelandena. Troligen har berbernas visselspråk sedan övergått i den visslade spanska som Silbo Gomero är. Långt in i sen tid användes Silbo Gomero av herdar som vill meddela sig med varandra på långa avstånd i den oländiga terrängen.
Andra kända visselspråk i världen finns i Grekland, Turkiet, Kina och Mexiko.
Men idag när det finns mobiltelefoner finns det förstås inget större behov av visselspråk, säger Manuel Carreiras.
Det finns omkring 20 landsbygdsbor på Gomera som kan Silbo Gomero, berättar Manuel Carreiras. Och nu lär man ut språket i skolorna för att försöka återuppliva det. För dem som inte har mobiltelefoner kan det fortfarande komma till användning och man demonstrerar det för turister ibland. Men mest vill man hålla liv i visselspråket bara för att det är roligt att ha det.
Silbo Gomero har nu också fått en helt ny användning, nämligen för att utröna hur hjärnans språkkapacitet är organiserad. Manuel Carreiras och hans kollegor lät i en studie två kategorier försökspersoner lyssna till meddelande på Silbo Gomero. Den ena gruppen kunde själva visselspråket och den andra kunde bara talad spanska. Samtidigt som de lyssnade och fick lösa vissa uppgifter registrerades deras hjärnaktivitet. Och det visade sig att hos dem som kunde Silbo Gomero var språkområdena i vänster hjärnhalva aktitiva när de löste uppgifterna. Deras hjärnor uppfattade visslingarna som riktigt språk. Men de som bara kunde talad spanska använde andra delar av hjärnan. Deras hjärnor behandlade alltså inte Silbo Gomero som ett språk utan som ljud av annat slag.
Slutsatserna är, säger Manuel Carreiras, att den mänskliga språkförmågan är flexibel. Vissa områden i vänster hjärnhalva är anpassade för språklig kommunikation oberoende av de språkliga signalernas form.