Resan till Teneriffa gick i år lite snett!

Det började med att jag några veckor före avresan fick veta att mitt blodtryck var på tok för högt. Efter en del provtagningar bestämdes att jag skulle börja knapra tabletter för att få ner värdena och då var det bara tolv dagar till avresan. Men läkarna hade inget emot att jag for torsdagen den 3 november som planerat.

Resan gick enligt tidtabell men kändes ändå väldigt seg så jag blev jätteglad när Kjell och Helena mötte mej på flygplatsen, Jättebra med goda vänner!
Från ankomsten och fram över helgen var allting jag försökte uträtta jättejobbigt så på måndag förmiddag blev det en taxi upp till sjukhuset.
Här blev det en heldag på inskrivningen där jag blev fotad och scannad ur alla tänkbara vinklar innan dom la in mej på intensiven. På kvällen dagen efter hamnade jag på en vanlig sal efter det att man kollat alla prover och kunnat konstatera att jag hade en propp i höger underben men att det inte fanns några spår av proppar i lungorna, skönt.
Jag skall här inte beklaga mej över vistelsen på sjukan men segt blev det trots jätte bra vård och en fantastisk personal med dr Semper i spetsen.
Efter tre dagar började jag hoppas på utskrivning om inte annat för att jag riskerade att dö av svält, maten var långt från någon höjdare.
Det ljusnar i alla fall betydligt den tredje dagen när Gullbritt kommer upp med min dator.

Vid varje rond av läkaren hoppades jag på att han skulle skicka ut mej men det skulle visa sej att vistelsen skulle bli 8 dagar.